I dagens Dagens Nyheter anser Kristina Alvendal att det borde bli lättare att skapa ägarlägenheter också i befintliga hus.
Det är svårt att förstå denna glädje i ägarlägenheter. Det beslut som riksdagen har fattat innebär stora svårigheter för de boende i ett ägarlägenhetshus att fatta beslut om både drift och förändringar. Bara vid total enighet kan beslut fattas och det finns inga rättsliga möjligheter att hantera tvister. Nya hus brukar ha en hel del problem innan alla byggfel rättats till, och än svårare blir det förstås när husen blir äldre och behöver större åtgärder.
Sådana system har prövats t ex i de baltiska staterna där man glatt sålde ut lägenheterna i de tidigare hyreshusen, men glömde bort att någon måste äga husen och kunna se till de gemensamma frågorna. Man fick också snabbt stora problem men t ex läckande tak, trasiga tekniska system och annat.
Det är svårt att förstå denna glädje i ägarlägenheter. Det beslut som riksdagen har fattat innebär stora svårigheter för de boende i ett ägarlägenhetshus att fatta beslut om både drift och förändringar. Bara vid total enighet kan beslut fattas och det finns inga rättsliga möjligheter att hantera tvister. Nya hus brukar ha en hel del problem innan alla byggfel rättats till, och än svårare blir det förstås när husen blir äldre och behöver större åtgärder.
Sådana system har prövats t ex i de baltiska staterna där man glatt sålde ut lägenheterna i de tidigare hyreshusen, men glömde bort att någon måste äga husen och kunna se till de gemensamma frågorna. Man fick också snabbt stora problem men t ex läckande tak, trasiga tekniska system och annat.
Att ägarlägenheter innebär en riktigt dålig hyresrätt förbises ofta. Hyresgäst i ägarlägenhet har i praktiken ingen besittningsrätt, ingen bytesrätt, ingen möjlighet att pröva hyran, inga möjligheter att kräva reparationer och underhåll.
Så varför sträva efter detta? En kul princip kanske, men en usel praktik.
V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar